Åh, Porto!

Det är inte lika lätt att leva i Porto. Det är liksom inte lika glatt och ljust som här där vi bor sade barnens kompis Ema som har kusiner i Porto, när jag inför vår weekend i Porto frågade henne om hon varit där och vad hon i så fall tyckte. Jag undrar om det är något hon hört sina föräldrar säga, eller om det är hennes eget intryck. Vad alla andra har sagt om Porto är att det är en vacker stad och att vi absolut måste åka dit.

Vackert var det så det förslog. Porto har en skönhet av ett mer dramatiskt slag än de andra portugisiska städer vi varit i. Där Lissabon och Coimbra ligger på böljande kullar intill sina floder klänger Porto på branterna till sin flod, Douro, nästan vid dess utlopp i Atlanten. Där Lissabon och Coimbras kullar bebyggts i vitt och olika pastellfärger, går bebyggelsen som klänger på Douroflodens norra brant i en något dovare och djupare färgskala.

På Douroflodens södra brant ligger Gaia och speglar sig i Portos glans.

Inte ett enda glas portvin drack vi på hela helgen, fast man överallt påmindes om att det här var portvinets hemstad, men vi hann med mycket annat! Vi gick i många backar och trappor under vår vistelse i Porto, det hade varit rent omöjligt att undvika, och för varje steg tänkte jag förstås på att jag skulle springa uppför dem på lördagskvällens Urban Trail- lopp och blev lite extra trött och matt i benen av den tanken. Sverker hade fullt upp med att titta på alla vackra och mindre vackra byggnader, yrkesskadad som han är, och blev snart alldesles matt av det för det fanns så många vackra byggnader som bara behövde lite Tender Loving Care så skulle de bli helt fantastiska. De var bara så många och behövde så mycket TLC.

 

När vi sedan tog en rundtur med buss i en vidare sväng runt staden också blev det definitivt en överdos. Det tog ju aldrig slut! Gata upp och gata ned där på sina håll kanske vart  fjärde eller femte av de vackra husen stod övergivna och i var i något stadium av förfall. Porto är helt enkelt ett renoveringsprojekt med enorm potential, konstaterade Sverker. Tyvärr ser det ut så i många portugisiska städer. Också i vackra Porto, och det är verkligen synd.

 

 

Vi korsade floden över till Gaia ett antal gånger, mest för att se Porto från andra flodbädden, i dagsljus och efter solens nedgång när både Eiffelbron (ritad av Gustave Eiffel) och staden kläddes i ett gyllene skimmer.

 

Vi passade också på att ta en guidad rundtur med båt. Inte med någon av de fina portvinsbåtarna utan med en ganska ful blågul sak, men när vi satt i den såg vi den ju knappt i alla fall.

 

På båtturen varvades rösten (på svenska om man så ville) i hörlurarna med fado och traditionell portugisisk musik av det melankoliska slaget. Sverker blev alldeles deprimerad på köpet sa han, och matt av att se ännu mer vackra byggnader som skulle kunna falla ihop när som helst om ingen tog tag i det. Hela staden skulle kunna ramla som ett korthus, som dominobrickor med i floden inom en snar framtid, löd hans krassa expertutlåtande, men efter lite mat och en öl lät han mer positiv. Även Sverker charmades av Portos skönhet. Just för att det är så vackert med all gammal bebyggelse är det ju desto sorgligare om den tillåts förfalla.

 

 

 

Porto har en hel del modern arkitektur också som vi såg när vi åkte rundtur med buss i lite vidare svängar än kvarteren vid floden, men de imponerade inte alls på oss. Charmen och skönheten ligger väl lite i staden har en gammal själ, att de gamla mer eller mindre förfallna husen bebos av gamla själar som traskat de branta backarna upp och ned hela sitt liv, att varken livet eller bebyggelsen förändrats så mycket, att man inte – tack och lov – rivit allt och byggt trendiga minimalistiska terrasslägenheter till moderna människor som yuppies eller hipsters längs floden.

Vi hade en fantastisk helg i Porto. Solig fredag, molnig lördag, regn på söndag, men då åkte vi hem efter att ha åkt lite buss i regnet och käkat lunch.

 

 

 

Vi var tacksamma för att vi slapp regnet de hotat med skulle komma redan på lördagen och tror nog det var för tack vare att vi köpte paraplyer på en loppis vi hittade på lördagsmorgonen som det inte började regna förrän vi skulle åka hem. Vi passerade platsen för loppisen redan på fredagkvällen på väg hem till hotellet, och såg folk lägga ut skynken på marken för att tinga sin plats inför lördagens kommers. Några sov där för att inte gå miste om sin plats och möjligheten att tjäna några korvören.

 

 

Ema har nog till viss del rätt i att det inte är så lätt att leva i Porto. Och alla andra som sa att det är en vacker stad och att vi måste åka dit hade till hundra procent rätt. Porto är en skönhet. Ni måste åka dit! (Man kan flyga dit rätt billigt från Sverige med direktflyg såg jag när jag googlade lite! En dryg tusenlapp tur och retur en vecka i november med budgetflyg från Nyköping till exempel)

När vi körde över bron – någon av alla sex broarna – över till Gaiasidan av floden för att köra söderut och hemåt frågade tjejerna redan när vi kunde åka tillbaka i Porto igen. De är väldigt bra på att göra städer våra tjejer!

 

Åh, Porto! Vi kommer definitivt att återvända till vackra vänliga Porto, och det kommer fler inlägg därifrån så småningom, om hotellet, om loppet, och om en ö vi hittade mitt i Porto.